Maskarna stimulerar kompostprocessen
Barbetar materialet och ger en näringsrikare mull.  I hushållskomposter med markkontakt, letar sig maskarna in av sig själva, utan att behållarna för den skull kallas maskkomposter. Själva begreppet maskkompost brukar reserveras för hushållskomposter som arbetar med förhållandevis låga temperaturer. Om temperaturen i en välisolerad hushållskomposti den aktivaste delen ligger över 30°C, ofta långt över, bör den i maskkomposten som högst vara 30°C. Maskkomposten kan hålla den lägre temperaturen genom att den har en tunnare isolering och en större volym i förhållande till tillförd mängd kompostmaterial.

På den svenska marknaden finns för närvarande bara en kompostbehållare som anges vara maskkompost. I en roterande behållare är det inte lika naturligt att hitta mask som det är i en stående eftersom den saknar markkontakt, men också för att temperaturen ofta är alldeles för hög för maskarna i en roterande behållare. Därför bör du inte heller aktivt tillsätta mask till en sådan. Risken är att de maskar som inte klarar av att fly dör.

Maskkompost inomhus
En maskkompost kan också vara en mindre behållare, inte mer
skrymmande än att den får plats inomhus. En sådan kan köpas,
men är också lätt att tillverka själv av stapelbara backar eller boxar.
De bör rymma åtminstone 25–30 liter. Är de för små kan det vara
svårt att hålla en jämn och bra funktion i komposten.
Två backar. Använd minst två backar staplade på varandra. De
bör ha hål i bottnen så att maskarna kan vandra mellan dem. För
att undvika läckage av lakvatten bör de stå på en bricka eller liknande.
Täck komposten med ett lock av lämpligt material. Komposteringen börjar i en av backarna och fortsätter i den andra när den första är fylld.

Tidningspapper, jord och maskar. Börja med några hopknycklade, fuktade tidningssidor, lite jord och maskar. Jorden får gärna vara kompostmull. Om du tittar efter ser du att maskarna kryper in i pappret och stortrivs där. Den inledande proceduren med tidningspapper behöver inte upprepas. Maskarna kan bli förvirrade när de placeras i ny miljö. De första dagarna kan de därför söka sig ut ur komposten och hamna på tokiga ställen. Lägg därför locket lätt på glänt i början så att det blir ljust i backen, då kryper de ner i kompostmaterialet.
I fortsättningen håller de sig i backarna.

Mindre bitar och strömaterial.
Eftersom kompostmaterialet måste brytas ner av mikroorganismer innan maskarna kan tillgodogörasig det, är det bra om du sönderdelar det till mindre bitar innan du lägger det i komposten. Det gör att det blir tillgängligt snabbare förmaskarna. Börja med högst 5 deciliter material per vecka och öka mängden successivt i takt med att mängden maskar ökar, upp till 1–2 liter. Blir det för stor mängd är det risk att kompostprocessen blir så häftig att temperaturen i komposten blir för hög.
Då kommermaskarna att rymma och gå torkdöden till mötes på golvet. Komplettera med lite strömaterial för att inte problem ska uppkomma.
Sågspån eller finrivet papper kan användas som strömaterial.

Täck kompostmassan.
Täck gärna materialet med en fuktig dagstidning, den blir så småningom en del av kompostmassan. Tidningen håller ytan fuktig och gör att småflugor hålls borta. På en förskola, där barnen gärna ska kunna se maskarna utan att maskarna störs av att komposten rörs om, är det också ett bra sätt att kunna visa maskarna. Ett gäng maskar brukar alltid uppehålla sig under tidningen.

Tömning.
När båda backarna är fulla placeras den understa backen,
den som ska tömmas, överst. De flesta maskarna har då lämnat den backen för att söka sig upp i den andra backen, där det då finns mest matnyttigt material, alltså material som inte brutits ner ännu. Även de maskar som finns kvar i den back som ska tömmas kommer att söka sig ner i den andra backen, om du först rör om lite på ytan innan du tömmer. Ta bort några centimeter, vänta en stund och ta sedan bort några centimeter igen, upprepa proceduren. Maskarna känner då att fara hotar från ytan och söker sig nedåt.

Maskmullen innehåller mer näring än vanlig kompostmull och bör
därför spädas med minst samma mängd jord som brukar rekommenderas för kompostjorden, det vill säga 1 del mull på 3–5 delar jord.

Mask i vanlig kompostbehållare
Även i en dubbelbottnad behållare som Cipax vandrar
det ofta in mask, trots att den nedre botten mot marken är helt
tät. Eftersom maskarna inte trivs vid högre temperatur än 30°C
uppehåller de sig i bottenskiktet av behållaren och mer sällan i detytliga, aktiva, och därmed varmaste skiktet av kompostmassan.
Då och då förekommer det dock att man kan se mask även på
kompostens övre väggar. Det beror på temperaturvariationer i det
aktiva skiktet. När temperaturen är lägre än 30°C kan maskar söka sig upp även dit. Om temperaturen åter går över den kritiska gränsen flyr maskarna till områden med behagligare temperatur, många flyr ner till svalare delar av komposten, medan en del söker sig upp på kanterna. Du kan rädda maskarna genom att föra en del av det varma skiktet åt sidan och med ett hushållspapper föra ner maskarna via den kanalen, ner där det är svalare.