Trädgårdskomposten

Innehållet i skottkärran eller trädgårdskorgen kan variera mycket från tomt till tomt och under året – både vad gäller mängd och sammansättning.
Det säger sig självt att en uppvuxen tomt med många träd och buskar eller stora odlingsytor, rabatter och trädgårdsland genererar mer och en annan typ av avfall än en nyanlagd tomt som mest består av gräsmatta.

Två huvudtyper
Två sorters trädgårdsavfall kan urskiljas. Den ena typen domineras av grönt material som gräsklipp och färskt ogräsrens. Vi kan för enkelhetens skull kalla den för den gröna typen. Den andra, den bruna typen, domineras av löv och torra växtdelar.
De olika typerna av avfall ger helt skilda förutsättningar för kompostprocessen.
Det gröna trädgårdsavfallet, som genereras under sommaren, är näringsrikt och lättnedbrytbart medan det bruna avfallet, som bildas under höst och vår,
är näringsfattigt, ofta torrt och mer svårnedbrytbart.
Den gröna typen har minst volym när odlingssäsongen börjar och växer i takt med att odlingen producerar material för komposten.
Den bruna typen däremot har ofta störst volym efter en eller ett par helgers räfsande av löv och utrensning av torra stjälkar i rabatten.
Under den kommande vegetationssäsongen minskar volymen sedan varefter materialet bryts ner.
Gemensamt för de båda komposttyperna är att de fryser på vintern eftersom en trädgårdskompost normalt är oisolerad och öppen, och tillförseln av nytt material som kan generera värme är låg eller ingen alls.
En konsekvens av detta är att en trädgårdskompost i princip aldrig producerar färdig kompostmull på ett år.
Räkna med att det tar åtminstone två år.
Gemensamt är också att materialtillförseln varierar mer över tiden än vad som är fallet i till exempel en hushållskompost, där tillförseln sker en eller ett par gånger i veckan.

Det här kan du kompostera

Löv och barr.
I små mängder kan löven med fördel ligga kvar på marken. Överkörda med gräsklipparen komposteras de där.
Det kallas ibland ytkompostering. För större mängder är kompostering i behållare, transport till avfallsanläggning eller eldning möjliga alternativ.
Det sista alternativet kan reta grannarna och transporten till avfallsanläggningen alstrar koldioxidutsläpp.
Kompostering däremot ger mull – ett utmärkt jordförbättringsmedel.
Rätt skött går det också att få fart på en lövkompost. Det behöver inte vara en hög i ett hörn av tomten som bara byggs på år från år.
Det sägs ibland att eklöv inte kan komposteras på grund av sitt innehåll av garvsyra. Det är en sanning med modifikation.
Samma sak gäller för eklöven som för andra löv: Rätt skött går det att få fart även på nedbrytningen av eklöv.

Kottar.
Kottar, i praktiken oftast tallkottar, bryts inte ner under en kompostomgång. De får antingen sållas bort tillsammans med rester av kvistar och pinnar, eller följa med mullen vidare till rabatten, trädgårdslandet eller gräsmattan. De som hamnar på ytan kan plockas eller krattas bort.
Om du lägger tillbaka dem i komposten igen får du räkna med att kanske göra om operationen en gång till innan de slutgiltigt brutits ner.

Kvistar och grenar.
Kvistarna och grenarna bryts inte ner i samma takt som det övriga materialet i komposten. Förr eller senare får de därför plockas eller sållas bort.
Enstaka klena kvistar kan trots detta gärna läggas i komposten, de kan bidra till att ge kompostmassan en luftig struktur.
I större mängd gör de dock komposten mer svårarbetad. Det blir exempelvis svårare att blanda om i komposten därför att kvistarna gör motstånd.
Detsamma gäller grövre grenar, även när de inte är så många. Häckklipp däremot är en form av kvistar som med fördel kan läggas i komposten.
Ett bra sätt att ta hand om kvistar och grenar är att först flisa dem i en kompostkvarn.
För hemmabruk finns det två typer av kompostkvarnar: med knivskiva eller med skärvals.
För professionellt bruk finns andra och större kompostkvarnar. I knivkvarnarna skärs kvistarna och grenarna sönder till 2–3 mm stora spån.
I vals- och spiralkvarnarna skärs och pressas materialet sönder i upp till 15–20 mm stora bitar. Av sammanpressningen spricker bitarna upp vilket gör dem mer komposterbara än de annars skulle ha varit.
Knivkvarnarna bullrar mer, är inte lika självmatande, men billigare i inköp än den andra typen. Flisa gärna materialet så färskt som möjligt.
Då sliter det mindre på kompostkvarnen. Flisen kan också användas som strömaterial i hushållskomposten eller för marktäckning i rabatter.

Fallfrukt.
Fallfrukten är lättnedbrytbar. Ruttnade och i stor mängd kan den ge en ganska otrevlig massa. Men, finns det fallfrukt på tomten finns där sannolikt också gott om löv, och fallfrukten är ett utmärkt medel att sätta fart på nedbrytningen av löven. Lägg bara inte frukten i en hög på komposten.
Ta fram grepen och arbeta in frukten i lövhögen, då tillgodogör den sig vätskan och näringen från frukten på ett bra sätt.
En samlad hög med äpplen kan dra till sig både fåglar och råttor.

Gräs.
Det är stor skillnad på om gräset är nyklippt eller om det är torrt. Det färska gräset är något av det mest lättnedbrytbara material
som finns i trädgården. Det torra är nästan motsatsen. Båda
typerna hör hemma i komposten, men ger helt olika förutsättningar för skötseln. Har du en kompost som domineras av torrt och
näringsfattigt material som löv, är färskt gräs ett utmärkt sätt att få
fart på processen.